171104
En helt ny värld. Jag är rädd för att leva, men jag behöver omfamna livet. Än fast livet känts som en last sedan barnsben så är det en gåva. En dyrbar gåva, en jag är tacksam för men inte alltid kan komma överens med. Ibland vill jag inte ta emot denna gåva, denna sköra gåva som inte är alla förunnat. Vissa får den på lån, jag har haft den i tjugofem års tid och vem vet, kanske den är min de kommande sjuttio åren. Sedan går den vidare till en ny, oskyldig själ. Ett oskrivet blad.
Min historia är inte slut, den pågår sekund efter sekund. Ikväll är min kropp och mitt sinne splittrat, jag behöver sova men stormen i mitt bröst håller mig vaken.
Jag vill låta livet hända. Jag vill omfamna livet, jag vill finna min väg.
Jag har gått emot min rädsla och ska påbörja ett nytt kapitel, en liknande handling från förra året men samtidigt något helt annat. En fortsättning. Jag har gjort ett impulsivt val, nästa vecka börjar utbildningen inom silversmide. Fem veckors kursplan. Prestera inför främmande människor och vara en del av en social gemenskap. Attackera min prestationsångest, socialfobi och känsla av oduglighet. Inom några dagars tid efter denna kursstart ska jag på ett studiebesök. En annan verksamhet, en sorts utbildning och rehabilitering. Kanske starta upp även där innan årsskiftet. Tankar susar genom mitt huvud, kommer jag att klara av det eller kommer jag att falla?
En sak är jag säker på, jag vill inte falla.
Mitt första projekt blir att finna mig en säkerhetslina.
