makethedayscount

Skräcken sätter sina klor i mig när flashbacks sveper in och tar över. Flashbacks till den tid jag lät en mörk skepnad ta över min själ. När jag fängslades i min egen borg och slavade för mitt levebröd. När jag inte fick ta ett steg utan den mörkaste skuggan som följe, när jag inte fick använda mig av min egna röst. Han har inte sitt grepp om mig längre, men minnena har. Föralltid.

Ensamheten för med sig både gott och ont, jag mår bra av att vara på mitt eget håll men ibland vill även jag inte vara ensam. Jag har valt att inte inleda någon intim relation, inte redo för att släppa in någon, känner inte heller behovet. Men vissa kvällar hade det varit helt okej att sitta tätt intill någon som värmer ens hjärta.