makethedayscount

Detta år startades ostabilt. Mina perioder svänger snabbt och jag hinner inte riktigt få ett stabilt fotfäste innan det vänder återigen. Det ändras över en natt. Jag kan vara på bättringsvägen tre dagar i sträck. Jag har matlust, vill utsätta mig för situationer som både är utmanande och glädjefrämjande. Ler mer. Sen kommer den natt som vänder allt, jag byts ut från att vara jag till ett ångestfyllt skal. Håller mig inomhus och tynar bort. Jag vill kunna bryta denna onda cirkeln, för den gör det så svårt för att kunna ta sig framåt. Jag står still och stampar på en och samma plats. Varken framåt eller bakåt. Den hämmar min personliga utveckling och jag törstar efter utveckling.

Jag vill inte somna, jag vill inte drömma. Jag jagas inte av gröna monster i mina drömmar,  jag förlorar allt. Mitt hjärta krossas, de jag älskar lämnar mig och jag tynar bort. Vet inte vad som är verklighet eller ej när jag vaknar. 

En kväll då sanningen bryter sig fram och ger en uppenbarelse. Jag har en kär vän som idag har fått sitt liv att inte likna ett liv. Det liknar mer en skräckfylld mardröm. När hennes liv hamnar i kras, hamnar mitt liv i kras. En såpassmörk historia utspelas och allt känns overkligt. Jag är orolig, men jag vet att min vän är stark. Livet är verkligen en dyrbar gåva, man vet aldrig när en själv eller den man bryr sig om försvinner i tomma intet. Älska och stötta varandra, ta hand om varandra.

Jag är ute längs vägarna, passerar land och riken. En spontantripp runtom i världen med vänner. Landade i tisdags i Amsterdam, nu åker jag genom Belgien och Frankrike därefter, påväg mot ännu ett nytt land. Jag behöver denna spontanitet, än fast den väcker stressen inom mig. Men jag sitter nu i en buss för en lång tur, med lurarna på sveper vi förbi  nattens mörker. Det väcks mer inom mig. En vilja som varit i dvala. Jag känner mig hoppfull och redo att anta världen. Jag känner en motivation till att verkligen, verkligen försöka. En riktigt viljestark känsla. Jag känner glädje inför att anta nya utmaningar. Jag är evigt tacksam om denna känsla finns kvar när jag återvänder till Sverige. Love!