makethedayscount

Just nu stapplar jag omkring. Tar stöd av det som står mig närmast, för att ej falla. Men vad är det, om inte kemiska medel. Jag är fruktansvärt less på att leva i en ogenomtränglig bubbla. Den blir tyngre och tjockare för var dag. Jag börjar, allvarligt talat, fundera på om jag är rubbad i huvudet. Alltså sinnessjuk. På riktigt. Andra verkar tänka likadant för allt jag känner och säger är tydligen fel. Jag blir typ nervös av det jag har skrivit. Lås in mig. hihi.