MEN TJEEENA....

 
 
Gomorrn mina små trollisar. Ska rejjjsa iväg på sjukhuset nu och sedan bjussa mamma på lunch. He blir varmkörv med bröd@ min lägga. Haha. Simpelt men feta gött. Därefter ska jag vidare till behandlingen, bildterapi- vilket borde uppmärksammas mer och folk borde testa på det!! väldigt mysigt, faktiskt. Sen ska jag rejjsa tebax till sjukhuset, mega kuligt. Eller hur? Men jag ska inte klaga, för det är för min egen skull och får förhoppningsvis braiga resultat. Gått några år nu men förhoppningsvis så behövs det inte så många år till. I dagsläget känns det som att det aldrig kommer att ta slut, att jag ska måsta spendera minst en dag i veckan på sjukhuset för resten av mitt liv. Men jag måste hålla modet uppe, ha hopp och försöka frambringa positiva tankar. För vem vet, det kan bli fint för mig med. Och en del av mig vet det, så länge jag tillåter mig själv att förändras och släppa en stor del av min rädsla och sorg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0