wake me up

Jag vet inte riktigt vad jag vill med livet längre. Det enda jag vet är att jag inte vill sjunka fast här. Drömmarna jag hade för ett halvår sedan är som bortblåsta, jag känner inte lyckan längre över tanken på det. Även det nutida som gjort mig lyckligast ger mig idag ångest. Det skrämmer mig hur fort det kan försvinna och rädslan över hur lång tid det är tills dess kommer tillbaka är ännu värre. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0