makethedayscount

Vissa dagar är jag förvånansvärt duktig på att leva i nuet, men det förflutna kommer alltid att vara en del av mig. Vissa dagar hemsöks jag av mitt förflutna, dem kommer som mardrömmar och tar andan ur mig. Jag blir som förlamad och än om min livsvilja sakta har ökat så tas den ifrån mig på ett ögonblick i dessa stunder. Jag hemsöks av en demon, och den demonen är jag. Alla dessa dåliga val jag har gjort, jag kan inte se mig själv i spegeln, för jag vill inte se den människan. Jag försöker intala mig själv att jag inte är en dålig medmänniska, men mitt förflutna visar annat. Förlåt.