makethedayscount

Den ständiga oron vrider mitt inre på ett onaturligt sätt, som om jag skulle förlora medvetandet närsom.

På morgonen är jag rädd inför dagen, på dagen är jag rädd inför kvällen och på kvällen fruktar jag morgondagen. En ständig rädsla som skriker inom mig. Jag vet att jag kan arbeta bort den, men där finns rädslan återigen. Jag är rädd för hur lång tid det kommer att ta, jag känner klockan ticka högre för varje minut.