makethedayscount

Jag är tacksam för föregående veckoslut, för denna vecka har varit allt annat än bra. Kanske klarade jag allt galant den helgen för att krascha under veckan. Det frustrerande är att det inte hänt något särskilt, det sa bara pang och jag föll. Hela veckan har jag legat längst ner i denna grop utan något att greppa tag vid för att ta mig uppåt, mot ljuset. Jag har haft dem som ställt upp för mig och ibland tältat intill gropen. Visat att jag inte är så ensam och förlorad som jag känner mig. Det giver mig kraft att inte förlika mig med tanken på att jag kommer att förtvina i denna grop, jag behöver bara lite tid till att lista ut ett sätt till att ta mig upp igen.