170629

Min vilja och mitt hopp äter upp mig inifrån. Det kommer aldrig att bli så som jag så innerligt önskar. Jag behöver ta ett steg tillbaka, ta avstånd och acceptera att det alltid kommer att se ut såhär. För resten av våra liv. Jag behöver byta ut min sorg till ilska ett tag, för att ta hand om mig själv, för att inte gå sönder. Jag behöver gå först nu, det är dags. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0