180813
Jag har haft en bra helg, det är ingen lögn, för det hade jag också. Delvis. Men helgen har även varit kantad av sorg, rädsla och ångest. Jag har glömt att ta min medicin i tre dygn, det känns av och när det väl gått så långt så är det svårt att återuppta den. Det är inte som att missat exempelvis.. ett p-piller. Det är mediciner som ger mig kraft att överleva dagen. Antidepressiva, ångestdämpande och den viktigaste av allt, Lamotrigin. Orkar inte gå in beskrivande på den medicinen mer än att det är den som hållt mig vid liv. Utan den hade jag mest troligt inte suttit här och skrivit detta inlägg. Jag hade inte ens vandrat denna jord längre, jag hade varit begraven och omhändertagen av vår Moder Jord. När jag missar dessa mediciner så faller jag så pass djupt att min själ blir avdomnad. Inte längre ser någon mening med att ens försöka ta hjälp av medicin. Men jag tvingade i mig medicinerna ikväll. Förhoppningsvis fortsätter jag på den banan imorgon också. Åter till den sorg och rädsla som funnits denna helg. I fredags var det begravning för min svågers mamma, mina syskonbarns farmor. Mina syskonbarn som jag älskar som om dem vore mina egna, förlorade deras farmor i ett för tidigt skede. Min svågers mamma var en fin kvinna, hon hade sina egenheter för sig vilket fick mig att finna denna kvinna så otroligt stark och unik. Hon gav mig alltid ett leende. Men cancern är en bov, och hon rycktes från denna jord alltför tidigt. Jag har älskat och förlorat, jag har varit på en del begravningar i mitt liv men aldrig gråtit. När de närmsta- min svåger med min syster och barn, min svågers syster med make och son- gick fram för att ta sitt sista farväl blev jag förkrossad och brast ut i gråt. Att se dessa fantastiska människor som jag älskar, stå där och ta farväl av någon de älskar så djupt. En mamma, svärmor och farmor/mormor.
Men vi har varandra och hon kommer alltid leva vidare med oss.
Dag blev till kväll, jag umgicks med vänner. Hade det otroligt trevligt efter en tung dag. Behövdes. Sen kom sentimmarna, jag var trött och påväg att utsättas för ett brott. Men jag slog mig fri och hann ta mig ur den förbannande situationen. Jag är så less på det samhälle vi lever i, jag är så less på kvinnohat och mäns inbillade rätt över kvinnors kroppar. Ibland önskar jag att vår planet utrotades för att jorden ska få en chans att börja om på nytt.
