makethedayscount

my love.

27 timmar utan sömn, ack vilken skillnad det är sedan tonåren, då man dygnade titt som tätt. Vid tio i förmiddags började mina ögon flacka och medvetandet sjönk, vid elva fick jag äntligen sova. Klockan 17 ekade dörr'ringklockan och jag fick stappla mig upp. Närmsta timmen kände jag mig, fysiskt, full och nerdrogad. Stapplade och vinglade fram, höll på att tippa av stolen och dimman i mitt huvud var tät. Utmattad.

Jag är så utmattad, perioden har hållt i sig alltför länge och jag hoppas innerligt att det vänder snart. Jag är ikväll fast besluten att lägga mig i sängen och stanna där, än om jag inte sjunker in i sömn. Imorgonbitti ska jag ta hand om lille, älskade sjuklingen och då måste jag vara så pigg det bara går. Måste ta hand om mig själv, för att på bästa sätt kunna hand om lillen. Det är det som räknas. Ska krama om min buspojke imorgon och än fast han är sjuk så ska jag pussa pussa pussa sönder honom. Det är ett privilegium att få vara moster till två, så fantastiska barn. 

Nighti.

Goder kväller, natten har infallit men mina ögonlock vill inte slås igen. Stressen börjar smyga sig på då morgondagen för med sig hektiska timmar.

Jag är fast besluten att genomgå min behandling imorgon, det innefattar tre timmars sjukhusvistelse. Jag har missat alltför mycket den senaste månaden.

Utöver det, så är det ju faktiskt min födelsedag! Kan inte påstå att det är så mycket att fira, börjar närma mig dödsbädden. Åtminstone rullator och stödstrumpor. Men det finns fina inslag. En födelsedag innebär för mig familj, en tid att samlas och rå om varandra. Jag tog mig i kragen och har bjudit in gäster, min närmsta familj samt moster med son. Ett enkelt fika med nära, fina människor.

Jag är inte alltför van att öppna mitt hem för människor, inte ens de närmsta i min omgivning. Jag tror att det alltid, än om jag vantrivts eller trivts, varit en trygghetszon. Där jag kan stänga alla ute. Om jag har gäster så uppkommer en rädsla, för att jag är där jag alltid kunnat gömma mig undan och fly något socialt, men just då så kan jag inte. Någon är där. Min trygghet förvandlas till en offentlig plats. 

Jag övar mig där, mitt mål är att kunna dela min trygghet med de människor jag uppskattar.

Men jag ser framemot att öppna mitt hem imorgon, nervös är jag absolut, men förväntansfull. Jag ser framemot att få kvalitetstid med nära och kära, få bjuda på bakverk framställda med kärlek och tacksam över att min kära familj vill komma över till lilla mig för att mumsa på tårta 🎂 😇

 

 

Jag har låtit mig själv och min tillvaro förfalla lite. Ingenting som varit ett aktiv val, det har skett på ett omedvetet plan. Jag har ställt in alltför många sjukhusbesök, har regelbundna tider, 2-3ggr per vecka. Vissa veckor är jag inte där alls och det känns inte rätt att stå över behandlingen, men jag finner inte viljestyrkan och modet till att ta tjuren vid hornen. Jag drar mig undan, håller mig mest inne och lever i en dimma. Dessa perioder, när jag blir som mest nedstämd och tillbakadragen så skäms jag fruktansvärt mycket över hur jag låter saker och ting förfalla, men jag vill inte heller gå emot det. Vilket resulterar i att jag skäms över att jag inte har viljan i mig.

En skamcirkel kan jag nog döpa det till, ja det blir bra. Skamcirkel.

hejsan hoppsan på er denna lördagskväll, eller ja, klockan har slagit över till natt. 

Tacksam för dagar som dessa. Vaknade och vred upp persiennerna, strålande sol och ett x antal plusgrader. Kladda på lite smink, borsta tänderna och dra på sig något som skymmer den nakna kroppen. Sedan bar det av ut, mötte upp mellansyster Erica på stan för att ta en stadstur i det vackra vädret innan vi fortsatte mot Burmans för att träffa Sofia Jannok. Denna fantastiska, starka och talangfulla samejänta hade idag release för hennes nya skiva och bjöd på några låtar live. Kraftfull upplevelse och då hon är en av Ericas största idoler så fick jag se min syster skina av glädje, det är inte pjåkigt det inte. Efter en toppendag med Erica så bar det av hemåt, blev bjuden till middag hos far och Kajsa, hemmagjorda fiskpinnar med hemmagjord remouladsås, det är inte fy skam det inte.

Ikväll fick jag besök av storasyster, Emma. Vi fick oss en mysig lördagskväll med film och härliga samtal med goda skratt. Jag är så lyckligt lottad som fått växa upp med syskon, vad skulle jag göra utan dem ♡

 

God kväll.

Ännu en vecka har passerat, helgen har just börjat. Min själ lider och jag vet inte riktigt hur jag ska läka den, men jag försöker. Jag har inga planer på att ge upp, det är bara att kämpa på.

Trodde jag skulle vara isolerad ensam i min lägenhet idag, har en stark tillfällig rädsla inför att vara ensam, det sämre måendet blir intensivare när jag inte har något annat som tjyvar av min uppmärksamhet. Men dagen bjöd på en ljus eftermiddag med kärlek och många skratt. Följde med syster och svåger, handlade lite innan vi hämtade barna från föris. Vi tjejer tog en promenad hem, medans grabbarna åkte bil. Väl hemma så började Emma med kvällens middag medan jag, svåger och barna lekte ute på gårn i det fina vårvädret. Så molnen skingrades för mig, jag fick min egna solskenshistoria denna eftermiddag 🌞❤

 

Känner att jag borde ta tag i detta ögonblick och lägga till lite extra uppskattning, uppmärksamma den rofyllda känsla jag bär inom mig och förlänga den.

Jag är i en svacka, då jag känner mig svagare, både mentalt och somatiskt. Jag bär på en väldig stress inför att vara ensam då jag när som helst får en hård tackling av ångestattacker. Andan slås ur mig och jag tas tillbaka till var jag befann mig för en tid sedan. Just känslan, det är som att vara tillbaka. Tillbaka då jag var längst ner, när jag trodde att jag inte skulle kunna se morgondagen komma. Då allt var på väg att ta slut.

Men jag är så fylld av glädje just nu och tacksamhet för att jag har haft en fantastisk helg med min familj. Jag har svårigheter med att framföra känslor, då jag är väldigt rädd för avvisande och det beror på min bristande självkänsla och syn på mig själv. Men jag älskar verkligen min familj, det finns inte någon annan jag hellre tillbringar min tid med än dessa fantastiska filuriga individer. Dem är så jäkla underbara på deras egna sätt. Så fina människor och jag har privileget att få ha dem i mitt liv. Jag är väldigt lyckligt lottad.

Denna helg har jag haft små krig emellanåt inom mig, kaos som bryter ut och skrämmer mig, men dem har inte haft övertaget. Dem har hamnat i skymundan på bara någon minut.

Vilken fin helg jag har haft, mysiga kvällar med familjen. Busigheter med mina syskonbarn, samt syskon med respektive och en lååååång dag i alla möjliga butiker med först min kära mor, sedan radarparet- pappa och Kajsa. En utflykt i vår vackra natur, solen som ett fint ljus. Fått se svanarna flyga, sett de ståtliga älgarna i skogen och låtit pappa filma mig sjungandes HEY MICKEY, och sedan även visa videon på stortv....haha. Många goda skratt, mysiga stunder och kärlek.

Tack för en fantastisk helg.