makethedayscount

God kväll/ morgon.

Jag har som tidigare nämnt gått en silversmideskurs, tråkigt nog så varade den endast i sju veckor. Tre timmar under måndagskvällar, men nu har jag gått klart kursen. Imorgonkväll kommer jag troligtvis att sitta i soffan och inte göra alltför mycket vettigt. Jag kommer definitivt känna en glimt av sorg imorgon, jag hann träffa fina individer under dessa veckor och det känns tråkigt att inte ha möjlighet att fortsätta skratta med dessa i verkstaden.

Förhoppningsvis kan jag påbörja en ny kurs inom snar framtid. Jag är dock osäker om jag kommer att välja silversmide i sådant fall, är riktigt nyfiken på kalligrafi. Skulle vara otroligt roligt att kunna skriva som gudarna!

Så vi får se om jag greppar pennan eller sågen.

Har fortfarande en såg  väntandes otåligt på mig här hemma, nämligen sticksågen. Mitt trä ligger för tillfället och samlar damm, jag har svårt att ta mig an arbetet då jag inte kan arbeta i köket, utan måste ut till en kall snickerboda, vilket inte känns alltför lockande. Men snart är det dags, har ideér om vad jag skall göra och ser framemot att få börja experimentera med trät igen. Hantverk, fasen vad kul det är.

God kväll.

Jag kan inte riktigt räkna ut om denna vecka har gått långsamt eller i rask fart. Allt har känts stillastående men för varje dag har jag blivit påmind om att den väntandes morgondagen sker just i denna stund. Det har inte gått en timme, det har inte gått en dag. Flera dagar har passerat.

Jag är i ett bedövande tillstånd där mitt fotfäste känns alltför ostadigt, som om jag svävar fram. Som om jag inte existerar. Men det är okej, jag vet att jag kommer att kvickna till så småningom och stå stabilt på vår jord. 

Jag är inte säker på vars jag ska vända mig inom mig själv, jag behöver se in i mitt inre och leta fram det jag behöver just nu. Finna en strategi som ger mig ett lugn och närvarande. Uppskatta det lilla.

Se solen skina in, se någon jag älskar skratta, känna vinden och le för att jag är så otroligt lyckligt lottad med en fantastisk, varm, stark och omtänksam familj. 

Det kommer att vara svårt, jag kommer att känna mig känslomässigt tom och jag tänker inte ljuga, jag är absolut rädd inför hur länge tomhet kommer att finnas inom mig. Men ingenting är någonsin förjäves, jag får nu en chans att öva på mina färdigheter och reflektera över vad jag kan göra bättre och vad jag inte bör göra. Det blir en mental resa, ibland behöver man inte resa längre än in i sig själv.

När hjärnan prasslar och rasslar. En vecka i utmattningens anda.

Ikväll skjuts sömnen upp, hjärnan har inte möjlighet till att räkna får just nu, alla dessa tankar har övertaget. Största frågan är vars i mitt liv jag är just, hur jag ska finna möjlighet och mod till att gå rätt väg.

Vad jag vill med mitt liv, vem jag vill vara.

Jag är i behov av en liten timeout, tid till att finna rätt strategi för att utvecklas och ta mig framåt, samt fokusera på att inte falla tillbaka i gamla ovanor.

Om mitt förflutna hann ikapp min nutid så skulle det inte bara påverka mig, utan även mina nära och kära.

Framåt. Aldrig bakåt.