makethedayscount

Jag har låtit mig själv och min tillvaro förfalla lite. Ingenting som varit ett aktiv val, det har skett på ett omedvetet plan. Jag har ställt in alltför många sjukhusbesök, har regelbundna tider, 2-3ggr per vecka. Vissa veckor är jag inte där alls och det känns inte rätt att stå över behandlingen, men jag finner inte viljestyrkan och modet till att ta tjuren vid hornen. Jag drar mig undan, håller mig mest inne och lever i en dimma. Dessa perioder, när jag blir som mest nedstämd och tillbakadragen så skäms jag fruktansvärt mycket över hur jag låter saker och ting förfalla, men jag vill inte heller gå emot det. Vilket resulterar i att jag skäms över att jag inte har viljan i mig.

En skamcirkel kan jag nog döpa det till, ja det blir bra. Skamcirkel.