makethedayscount

Känner att jag borde ta tag i detta ögonblick och lägga till lite extra uppskattning, uppmärksamma den rofyllda känsla jag bär inom mig och förlänga den.

Jag är i en svacka, då jag känner mig svagare, både mentalt och somatiskt. Jag bär på en väldig stress inför att vara ensam då jag när som helst får en hård tackling av ångestattacker. Andan slås ur mig och jag tas tillbaka till var jag befann mig för en tid sedan. Just känslan, det är som att vara tillbaka. Tillbaka då jag var längst ner, när jag trodde att jag inte skulle kunna se morgondagen komma. Då allt var på väg att ta slut.

Men jag är så fylld av glädje just nu och tacksamhet för att jag har haft en fantastisk helg med min familj. Jag har svårigheter med att framföra känslor, då jag är väldigt rädd för avvisande och det beror på min bristande självkänsla och syn på mig själv. Men jag älskar verkligen min familj, det finns inte någon annan jag hellre tillbringar min tid med än dessa fantastiska filuriga individer. Dem är så jäkla underbara på deras egna sätt. Så fina människor och jag har privileget att få ha dem i mitt liv. Jag är väldigt lyckligt lottad.

Denna helg har jag haft små krig emellanåt inom mig, kaos som bryter ut och skrämmer mig, men dem har inte haft övertaget. Dem har hamnat i skymundan på bara någon minut.

Vilken fin helg jag har haft, mysiga kvällar med familjen. Busigheter med mina syskonbarn, samt syskon med respektive och en lååååång dag i alla möjliga butiker med först min kära mor, sedan radarparet- pappa och Kajsa. En utflykt i vår vackra natur, solen som ett fint ljus. Fått se svanarna flyga, sett de ståtliga älgarna i skogen och låtit pappa filma mig sjungandes HEY MICKEY, och sedan även visa videon på stortv....haha. Många goda skratt, mysiga stunder och kärlek.

Tack för en fantastisk helg.