makethedayscount

Så många tänk om. Idag har min hjärna nästintill överhettats av alla dessa "tänk om", även mitt hjärta har slagit extra hårt och i otakt. Den överväldigande känslan om att jag står vid ett vägskäl, ett vägskäl jag aldrig ville vandra till, ett vägskäl jag aldrig trodde existerade.

Det som slår mig hårdast är att det imorgon kan vara frid och fröjd inom mig, att jag känner lättnad och ro över att allt kommer att bli som det är menat.

Men sen hamnar jag i träsket, som idag, att det endast är något jag intalar mig själv för att jag vill det så innerligt gärna. Men tänk om det inte kommer att räcka? Tänk om.