makethedayscount

Denna magkänsla. Som från början kurrade för att senare vara där och skrika på mig i flera månaders tid. I ett tappert försök att få mig att lyssna, men jag ville inte. Jag hörde tydligt, men jag ville verkligen inte. Jag försökte kväva det så gott det gick, ibland gick det någorlunda väl, ibland brast mitt hjärta. 

Jag ville ha fel, men jag vet idag att min magkänsla var rätt. Svart på vitt. Jag var inte den att älska.

Jag tror att det är bland det svåraste att känna och veta, att man är oälskad. Otillräcklig.

Men nu vet jag klart och tydligt att jag hade rätt all denna tid, nästa gång tar jag kanske av mig hörselkåporna och lyssnar.