makethedayscount

Semestertider. Idag var mitt första sjukhusbesök sedan i våras, än fast jag gått kontinuerlig behandling i flera år så var jag nervös inför detta. Det kändes läskigt att ge sig an det jag helst vill glömma, allt det jag önskar var annorlunda. Så mina sinnen stängde ner ett tag, jag behövde bearbeta det faktum att jag åter satt där i vänterummet och skulle lägga all min fokus och energi på det mörka. Det mörka inom mig, sorgen och rädslan.

Jag genomgick det med ett dunkande hjärta och nervösa skratt, men även med en del genuina leénden. 2 September 2012 påbörjade jag just denna behandling med just denna sköterska, vi har nu känt varandra i 4 år. Hon har sett det värsta och det bästa i mig. När hon talar om ljuset och styrkan inom mig så lyssnar jag till henne, hon har fått min tillit och det är inte något jag ger ut till vem som helst.

Flera behandlingar har jag genomgått, på olika håll, men hon har alltid funnits kvar som en trygg punkt. En person jag delar alla mina behandlingar med. Hon tar ofta upp minnen från de första gångerna vi sågs och vilken skillnad hon ser i mig, tomheten i mina ögon och synen på mitt eget värde. Fyra år har passerat och hon minns allt, hon minns mer än vad jag själv gör.

Jag hoppas att alla därute med psykisk och fysisk ohälsa finner en sådan person, en person som aldrig lämnar ens sida. En person som kämpar för en, när man själv vill sluta kämpa. En person som vill ge en det vackraste i världen med ett enda mål, att få se en le.

Jag håller tummarna för att alla möter en sådan, åtminstone för en gång i sitt liv. Vi är inte skapta för att tävla mot varandra, vi är här för att lyfta varandra. Ta hand om varandra.